Hoppet ställs nu till politikerna i riksdagsstyrelsen, som i morgon kan besluta om fortsatt samarbete med priset.
Efter att riksdagens talman Urban Ahlin (S) beslutat att The Right Livelihood Award Foundation inte längre ska få dela ut vad som ofta kallas "det alternativa Nobelpriset" i riksdagen har kritik kommit från flera olika håll.
Bland annat har ledamöter från sju av riksdagens partier uppmanat sina partikollegor som sitter i riksdagsstyrelsen att ompröva talmannens beslut när styrelsen träffas i morgon, den 8 juni, det framgick nyligen i en debattartikel i Svenska Dagbladet:
Vi förväntar oss att frågan om Right Livelihood-prisets ceremoni diskuteras vid detta tillfälle. Vi hoppas att riksdagsstyrelsen inser vilken viktig roll arrangerandet av Right Livelihood-prisets ceremoni spelar för Sveriges folkvalda, den internationella Sverigebilden liksom pristagarnas säkerhet. Självklart ska Right Livelihood-priset även fortsättningsvis delas ut i Sveriges riksdag.
Även Anders Wijkman, som just nu leder arbetet i Miljömålsberedningen, som är parlamentariskt sammansatt med ett antal riksdagsledamöter från både regerings- och oppositionspartierna, har uppmanat riksdagsstyrelsen och talmannen att ändra sig. I en debattartikel i Aktuell Hållbarhet som publicerades i dag skriver han:
Att porta ett ledande internationellt människorättspris från Sveriges riksdag skulle sända en mycket negativ signal internationellt. Risken är uppenbar att auktoritära stater skulle uppfatta det som att både regering och riksdag i Sverige har nedprioriterat MR-arbetet.
I helgen kom också en vädjan från många av de personer och organisationer som mottagit priset, bland annat Helen Mack Chang, människorättsaktivist från Guatemala, Alan Rusbridger, brittisk journalist, författare och före detta chefredaktör för The Guardian, och Bill Mckibben från USA, som är en av världens ledande miljöaktivister och som var med och skapade organisationen 350.org. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver de:
Det är med stor oro som vi nåtts av beskedet att den över 30-år långa traditionen med utdelning av Right Livelihood-priset i riksdagen nu är hotad. Att vi tilldelades det prestigefyllda priset i just denna byggnad visade omvärlden att Sveriges befolkning och deras folkvalda representanter är djupt engagerade i demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen och står upp för människorättsförsvarare oavsett var de lever och verkar. (...)
Vi minns mycket väl våra möten med engagerade riksdagsledamöter och andra beslutsfattare i samband med prisutdelningen. Dessa samtal stärkte oss i vår fortsatta kamp i våra respektive hemländer. Givet Sveriges rykte internationellt som en humanitär stormakt gav prisutdelningen i riksdagen oss ökade möjligheter att bidra till förändring, såväl direkt som långsiktigt. (...)
För det första skulle det leda till ett mycket sämre skydd för framtida pristagares säkerhet. För det andra skulle det försämra stödet till pristagarnas förändringsarbete i en tid när det civila samhällets utrymme att agera minskar på många håll, även i Europa. För det tredje skulle ett sådant beslut försvaga den viktiga länken mellan Sveriges folkvalda politiker och några av framtidens viktigaste förändringsaktörer.